Tankesmedjan limbo – kan jag få ett svar?
Fildelning är en icke-fråga. Att Piratpartiet ökat med 600 medlemmar på 5 dagar och nu har fler än både V och MP är knappast relevant då det är för enkelt att bli medlem – bara att klicka på en knapp. Att engagera sig politiskt bör och ska inte vara för enkelt – det riskerar att bli odemokratiskt.
Det skriver en av mina favoritbloggar, nattväktarstataren Badlands Hyena. Tyvärr verkar det pågå inre strider i tankesmedjan, för i inlägget före kommenterar Klaus-Dieter Fliik att demokratin bör bli ceremoniell, likt monarkin. Klaus slår fast att:
Vi vill på tankesmedjan Limbo behålla demokratin. Den ger oss PR internationellt och gör att folk intresserar sig för det lilla landet i Norden. Men det är nu hög tid att även detta statsskick pensioneras och enbart får ceremoniell betydelse.
Nej, nu vill jag ha ett svar, Limbo. Vad vill ni egentligen? Förvirra era konsumenter, jag menar väljare? Jag väntade mig mer av er.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om limbo, demokrati, agorakrati, fildelning, piratpartiet, miljöpartiet
Om dumma citat
Först skulle jag vilja ge tummen upp till sidvinds inlägg om att fildelare är beredda att betala för bra underhållning. Vart annars skulle våra pengar gå?
Därefter.
En vis man(William Faulkner) sa en gång
”The man who removes a mountain begins by carrying away small stones.”
Det är det dummaste jag hört.
Jag kan följa logiken, då det är oerhört svårt att lyfta ett berg, åtminstone om man är ensam, men att citatet skulle hämma försök att lägga upp visioner och krav?
Ponera att ni strävar efter en värld där folk är lyckliga. BNP läggs upp som mått på lycka, trots att åtskilliga ekonomer varnat för det, och BNP lyckas faktiskt. Folk blir faktiskt lyckligare, folk får det bättre och mår bättre. Men något händer, någon gång på sextiotalet planade medellyckan i sverige ut – och nu rör vi oss istället mot mer depression, mer utbrändhet, stress och sjukdomar – medlet BNP står kvar, men målet lycka är helt borta. För målet på lycka lades aldrig upp, däremot lades BNP upp, och BNP kvarstår. Borde vi ha gjort annorlunda i det fallet, och lagt upp ett mål om att göra folk lyckligare, mer välmående och friskare – eller räcker det med att bära iväg småsten för att därefter glömma vad man skulle göra med allt?
Våga dröm, våga flyg, våga pröva dina vingar, och för guds skull – sluta upp med alla dessa dumma citat. Här är ett urval på klokheter – ponera över vilka ni tycker är bäst.
”Öga för öga, tand för tand” Gamla testamentet.
”Wir brauchen lebensraum!” Adolf Hitler
”Solen är det varmaste stället på jorden.” Homer J Simpson
The private enterprise system indicates that some people have higher incomes than others.” Gerry Brown
Jag är faktiskt väldigt förtjust i Mahatma Gandhi’s citat. Men, man måste tänka lite längre än näsan räcker. Man måste våga drömma och lägga upp mål, och man måste våga kompromissa – först då är man i en demokrati.
Det här citatet lägger vi in för att det passar:
”Öga för öga gör hela världen blind”
Freedom is not worth having if it does not include the freedom to make mistakes.
Jag kan inte hålla med mer i det här. Jag kanske är mahatma återfödd? Usch, en svensk mahatma.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om mahatma gandhi, mål, visioner, bnp, lycka, demokrati, frihet, straff
BNP – livets mening?
Hohoho, det är alltid lika kul att läsa munhuggandet från höger till vänster på SvD. Om det så rör sig stora frågor som om a-kasseersättningen ska vara på 85 eller 90 procent när tusentals faller mellan stolarna och helt står utanför försäkringssystemet – för sjuka för att jobba, och för friska för att få sjukförsäkring – eller varför inte klassikern där sossarna kritiserar alliansen för att deras politik inte skapar jobb, och alliansen kritiserar sossarna för att de inte skapar jobb?
det är lustigt när staten hur enkelt som helst skulle kunna förse hela svenska folket med jobb – men låter bli, av ett väldigt simpelt skäl. Tänk er en värld där det inte fanns arbetslösa, där företag slogs om arbetarna istället för att arbetarna slogs med varandra om jobben. Det kan verka som en illusion, men vi har haft såna tillfällen i sverige tidigare – och det vi sedan nittiotalet lärt oss är att det säkert är bättre om vi har en viss arbetslöshet – för att hålla nere inflationen.
Det stora skriet är nog egentligen tillväxten. Att landet går in i kris när tillväxten är på ynka två procent är den tragiska sanningen i en värld där BNP får mer träffar än lycka får(cirka tre gånger fler)
Tänk om man levde i en värld där politikers munhuggande rörde vilken politik som gjorde människor lyckligast – inte vilken som gav oss flest iPods? Mm. Vågar man drömma är allt möjligt – till och med en värld där landets ekonomiska politik inte dikteras av tillväxttörstiga nationalekonomer som tror att jordens resurser är obegränsade. Eller kanske en värld där man slutar prata om typiskt manligt och typiskt kvinnligt, och istället bedömer människor utifrån hur de är som individer – inte vilket kön de har.
Jag får väl stänga ner locket till datorn, gäspa och invänta min nattliga gäst John Blund. Godnatt, eventuella läsare, och hoppas på en bra dag imorgon. Och titta gärna in på alliansfritt sveriges inlägg om IPRED eller varför inte Ilse-marie som skriver om rättvisa och sjukvård som vanligt… mm, mina ögonlock blir allt tyngre…
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om tillväxt, bnp, glädje, lycka, jämställdhet, ekvivalism, nationalekonomi, miljö, alliansen, socialdemokraterna
Livet är vackert
Livet är vackert, det sa ann-marie
hon blundade, njöt av det – blicken var fri
men moln fanns på himlen
befläckade syn;
hon måste nog ändra förskräckliga vyn
ett foster
hon skapat
ej mänskligt
för stort
en väg bort från molnen
en vit vacker port
och när livet slutat
då skall mörkret bort
för människan vacker
behövs nog en sport
i renlevnad
dygder
mål sattes upp
en fågel som strävar för att bli en tupp
vi människor granskas av en enda lupp
men sanningen hägrar
-Marie hade fel
att livet har moln
det är bara ett spel
jag tror
vid samhällets vägskäl
kan man bara ta fel
Svensk media suger…..
SvD rapporterar att ipred ska genomföras, det är finanskris, jobb går förloras och det samtidigt som varje medias huvudnyhet är viktorias giftermål.SVD DN aftonblaskan och alla andra – det är såna som ni som väcker mitt förakt mot gammelmedia.
Men jag kan trösta mig med att mitt mediaförakt rör större saker än bevakningen av kungafamiljen, det rör allt ifrån just finanskrisen, fra, att stoppa ipred och deras åsikter om svensk schlager. Ingen är ofelbar, men är det bara jag som suckar över att medias huvudnyhet när FRA röstades igenom var ”Fredrik Reinfeldts hanterande av lagen.”
Huvudnyheten är väl att den hanterades odemokratiskt, men det gick media inte in på – trots att den röstades igenom när mer än halva svenska folket var emot. Innebörden av en stark regering verkar populärt vara en som kan skita i svenska folket och ändå upprätthålla folkets respekt. Genialska var ju då centern då de kunde tvärvända i kärnkraftsfrågan och ändå inte sjunka i någon väljarmätning,
Nej – jag skulle gå i mediacelibat om jag kunde – men i tider där metro finns på varje parkbänk och där alla frågar en om vad man tycker om de agressiva myggorna SvD nämnde som huvudnyhet samma dag som 500,000 tvingats fly från sina hem i strider som startats i filippinerna är det svårt. Eldkastare, någon?
Media är odemokratiskt – liksom det i ett kommunistiskt land som nordkorea ägs av staten, är svensk media koncentrerad till cirka tre stora mediabolag – det finns många tidningar och namn på dessa i sverige, visst, men vem äger dem, och vems intressen är det som dominerar? Det skulle vara kul att undersöka.
Om någon undrar så kan monarki avskaffas, och gärna republik också. Nej till maktgalna presidenter och kungar som representerar ett land som borde representeras av dess egna befolkning. Puss.
Andra bloggar om kungafamiljen: Sidvind samt Henrik-Alexandersson
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om SvD, Aftonbladet, DN, FRA, IPRED, kungafamiljen, monarki, republik, kärnkraft, centerpartiet, media
Vem är jag?
Jag låg och mediterade, javisst, jag mediterar, för några minuter sedan. Jag intog en stillsam position, kände att jag var ett med världen, att jag var fri och kunde se allt. Återbesöka platser jag varit på tidigare, jag hade full kontroll över mitt sinne och mina tankar. Men de spårade iväg, jag tappade kontrollen. Var var jag? Var jag en man eller en kvinna?
Jag tror jag börjat komma tillrätta med en sak. Att jag helt enkelt inte passar in i mansnormen. Killkompisar kan tycka att jag ”visst är manlig”
Men är jag det, eller är det en fasad? Är det naturligt som kille att känna att man vill kunna krama andra utan att stämplas som bög eller ute för att ragga? Naturligt att tycka om sina vänner, vilja att de ska känna sig lyckliga och bortskämda – vilja att de ska tycka om en.
Jag verkar ha börjat leva på kärlek.
Min uppväxt. Ptja. Jag tänker inte lägga in en lång historia om mitt liv och hur jag blev som jag blev, men låt oss säga att jag var väldigt asocial. I skolan kände jag de flesta, och under håltimmarna hade jag visserligen alltid någon att vara med – jag var oftast i centrum. But, när klockan nått slutpunkten tog jag mig ensam hem. Tog mig ensam in på internet, och satt ensam och spelade spel. Ensam klarade jag mig, och jag fyllde ut min törst för att känna vänskap via msn och chattklienter. Jag kände mig inte tillfreds med den jag hittade i verkliga livet, det falska verkliga liv som vi faktiskt lever i. Ett där vi förväntas bete oss utifrån särskilda normer, där jag som kille inte får svika mitt kön.
För det vore ju hemskt. Om jag som kille lät mig bete mig kvinnligt, lät mig tycka om killar, lät mig drömma och komma nära andra människor.
Som kille ska du uppfylla några kriterier.
Tänk dig en man;
Lång, blond, korthårig, jeans, munkjacka + zip och absolut inte iklädd rosa på några villkor. Det är jag. Fast jag vill ha långt hår, jag trivs så med att känna att jag har långt hår – men jag bombarderas med krav. Klipp dig. Klipp dig. Klipp dig. Från håll som t.ex ”Den överbeskyddande föräldern”, ”Den snälle klasskamraten som hotar med att komma till skolan med en sax om det växer en centimeter till.” eller den som säger ”raka dig för fan” så fort som det vuxit ut en millimeter.
Jag kan leva med det. Jag kan leva med att folk kommenterar på mitt utseende, jag kan skita i det – jag är snygg, jag är omtyckt, och jag har varit tillsammans med många fler flickor än någon av er idioter.
Problemet blir personligheten, klarar jag A) går vi vidare till B)
Nämligen, att jag som kille ska undvika kroppskontakt med andra, såvida inte det är på våldsväg eller busväg, att jag som kille ska skämta, se dåliga såpor på teve och citera dem. Eller varför inte sitta och se någon äcklig sketch om bajs på youtube och skratta åt det. Som Magnus Betnér sa, det är fängelsebeteende.
Nej, fy fan. Nu återvänder jag till min sköna säng, till laakso, till friheten – och hoppas att jag imorgon vågar bli mig själv ännu mer än tidigare. För i grunden handlar det väl att skita i alla och se till så att dem skiter i en.
Puss. Mm, det skulle vara mysigt att kunna pussa sina vänner, som man gör i andra kulturer. Varför gör man inte så?
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Jag, normer, kön, identitet, sexualitet, frihet, meditation
Annars kan ni väl titta in på Badlands hyena. eller Alliansfritt Sverige och läsa mer om den trevliga kolkraften
RÅM09
Man kanske borde sammanfatta händelserna.
HÄNDELSER
- Träffade Carl Schlyter och snodde åt mig en autograf. Yay. 
- Kämpade för att legitimera barns åsikter, men det blev avslag på motionen. Handlade om att ge de nio och trettonåringar som vill möjlighet att rösta. Ta bort gränsen, så att säga.
- Lyssnade på föreläsningar.
- Träffade många intressanta, häftiga människor
- Hörde en väldigt bra sångare framföra hennes egna låt ”Something to believe in” som kan bli ganska stor. Hon är grön, och låten likaså ^^
- Ätit god vegetarisk mat.
- Kramat RFSL Ungdom’s ordförande.
- Sjungit låten ”Här kommer GU Norr!” som kommer bli våran partional(?)sång.
Annars: Varför inte läsa Alliansfrittsverige? Som min otvistade favoritblogg står idag att läsa ett väldigt mysigt inlägg som handlar om moderaternas nya förslag för att öka sitt väljarstöd hos unga.. Annars rekommenderar jag Sidvind, som skriver om stödet för fildelning. De inte särskilt förvånade siffrorna kring stödet finns att läsa på DN
Läs även andra bloggares åsikter om RÅM09, Grön Ungdom, Miljöpartiet, Carl Schlyter, fildelning, ungdomar, RFSL, sexualitet
Någon att bråka med
Hoho. Jag, blogga? Vem skulle kunna tro något sådant? Och vem skulle kunna tro att jag har blivit språkrör för grön ungdom norrbotten, invald i miljöpartiet norrbottens ledningsgrupp och kommit in i miljöpartiet luleås valberedning? En del har mer energi än andra, antar jag. Jag är en högst lat individ när det kommer till allt förutom det jag gillar, och att syssla med politik hamnar högt på den listan. Nu är jag en sjuttonårig individ som för några timmar sedan kommit hem från grön ungdoms riksårsmöte i göteborg fylld med energi och peppad för att göra mer. Ni som läser kommer läsa om en väldigt fundersam grabb med hjärtat åt det gröna, åt feminism och för frihet.
När jag var liten var nämligen frihet oerhört viktigt för mig. Frihet åt individen, frihet att lyckas, göra det man vill i livet och utforska och hitta sig själv och förstå hur världen fungerar. Jag har alltid varit en frihetssträvare, gjort motstånd mot auktoriteter om det så handlat om lagen om att ha keps på skolan, dubbelmoral, eller kanske hur jävla äckligt det är att vi anser att svenskar ska ha rätt att röra sig fritt över världen och därefter förbjuder andra från att komma hit.
SvD skriver om gifter i tomater.. varför vara förvånad? och är det inte dags att sätta upp skolmaten högre på dagordningen? för där förekommer det ett enormt, äckligt fusk med maten som bara leder till att vi istället för att ge våra barn mat så ger vi dem E-ämnen och tillsatser och vatten. Fast potatisen ser ju ändå hyfsat likadan ut.
Jag brinner för demokrati. Visst, det skulle väl alla säga att de brinner för, men demokratin är döende. Demokratin är representativ, och problemet i en representativ demokrati kommer alltid vara att det är representanter som bestämmer, och ifall de inte representerar folkets åsikter kommer det faktiskt inte vara folket som styr, utan just dem. I en tid som präglas av tjänstemannavälde, desillusionerade ungdomar och äldre som tror att allting i samhället är skit förekommer det faktiskt en kamp. Mellan de som vill förändra, och de som är nöjda som det är.
Vem sållar du dig till?
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om politik, samhälle, livet, åsikter, politiker, ungdomar, vuxna, grön ungdom, miljöpartiet, tjänstemän
